av att någon är sur på mig.

 

Men vet inte riktigt varför?

är farligt.

 

Jag är van att spendera mycket tid ensam. När jag arbetar är alla andra lediga och när jag är ledig så arbetar alla andra. Det är ganska skönt. Ger mig tillfälle att pyssla med vad jag vill. Driva runt i stan, sitta hemma, tänka, känna, läsa, leta, drömma. Men just nu blir jag bara arg, ledsen och sårad. Kan inte hålla bort det svåra ensam. Leter hela tiden efter något att syselsätta mig med. Någon som påminner mig om världen utanför. Hur saker ska gå till och vad som är rätt och fel. Jag förstår ju hur dum jag har varit, men i såna här situationer, så vill jag bara ploppa tillbaka i den värld där det är normalt.

 

Och jag saknar mitt piano så himla mycket.

 

 

I pyjamas. Osminkad. Halvsminkad. Rufsigt hår. Trötta ögon.  
Så där man bara är; tillsammans med familj.

Så där jag har levt i 4 år. Det finns en väg ut. Men ut till vad? Tänk om alla människor i den här välden är tråkiga? Det är löjligt. Så är det ju inte. Men den tanken får klumpen i halsen att växa och hjärtat att bullta. Snabbt. Tänk om jag får spendera resten av mitt liv i en platt innehållslös verklighet, eller ensam med mina uttjatade tankar? Tänk om det bara kommer vara jag?

 

Jag vet inte ens vilket sort liv jag vill leva längre.

 

 

både i verkligen och på internet.

 

Jag upplever blogg.se enormt svårmanövrerad. Inte för den som skriver kanske, men för de som läser. Men jag vet inte vart jag ska flytta. Jag har haft wordpress och tyckte att den var bra, förutom att man inte kunde skapa sin egen design. Är det fortfarande så? Finns det andra bra sidor?

 

 

tror vi att vi är undantagen

 

i slutändan är vi dem som bekräftar regeln