Del 12 - Isis och Osiris

Av dina tårar ska jag bygga dig en helhet. Livet ska återuppstå ur dödsrikets mörka famn. Världen ska väckas ur sitt slummer. Underliga varelser hittar tillbaka till sina bon i sagorna. Tankar söker sig hem. Drömmarna får natten att andas igen. Ett hjärtslag per sekund. Det är din vila. För er, reser sig evigheten ur askan.
 

Del 10

Med ett föränderligt ansikte och skiftande röst, förblir du aldrig den samma. Du är en namnlös skugga, en obesvarad ensamhetsbön, och den eviga saknadens barn. Men när jag somnar till dina tankar, är återigen välden ny. Där är du given allt av vad jag är, och det som kommer bli, är redan ditt. Men varje gång jag kommer nära, vittrar du sönder framför mina ögon. Av sanningen; förvriden till oigenkännlighet. Utan kropp och själ, är du alltid förlorad. Du är en schablon, min vackrast önskan och enda tröst; men aldrig mer än en illusion.

Tystnad

låt  mig
omslutas

av luft
och vatten.
när till och med tiden stannar
i tystnadens outhärdlighet.

Vet du

mitt hjärta slår; och det finns inte plats för mer. precis som snön smälte, vittrade det vilkorslösa sönder och det oändliga nådde en ände. glöm det nu.

om jag blir hel

behåller du mig då?

Snälla hjärtat

oroa dig inte; var inte rädd.
allt är sant, även när det är orättvist.
det gör ont i mig; när det gör ont på dig.

allra käraste

ett måste du veta, det finns ingen salikon.

Det finns inga sagor eller trollskogar; ingen tid och inget rum. De slocknade stjärnljusen lämnade inte ens mörker kvar. Och trots att du fortfarande kan höra det på avstånd, fanns aldrig tåget. (bara ensamhet)

RSS 2.0