Jag har köpt bil förresten. En helt ny hyundai i20. Den är världens finaste bil, om något lite liten. För någon som är van V70 alltså. Jag har sett runt 10 bilar köra fast på området de senaste två veckorna och då håller jag mig helst inomhus så här års. Men hyundaien, hen klättrar över snöhögarna som en liten skalbagge. Antispinn, antisladd och nya vinterdäck har nog något att göra med den saken. 

 

Jag har alltid varit en Volvotyp. Mest för att jag inte kört själv utan snarare väntat på att bli uppplockad. Och en äldre Volvo kan man känna igen på ljudet på flera 100 meters avstånd. V70n kunde jag höra hemifrån, innan den ens kört under viadukten. Men den har i och för sig alltid trott att den är en skördetröska snarare än en personbil. Och vad är det med det där gnisslet från bromsarna på äldre Volvos? Jag tror inte V70n har det (osäker), men både 240n, S80n och 850n.

 

Hur som helst. Det är kanske dags att välkommna hyundai till bilmärken-jag-tycker-om. 

Egentligen var det en lägenhet, men inuti såg det ut som ett hus. Vi höll på att flytta in, men jag hade kvar min gamla och visste inte riktigt om jag hade sagt upp den eller när och om jag skulle göra den. Lägenheten var sliten. Hallen och det första rummet var något bättre, men det blev värre ju längre in man kom. Gammalt. Trasigt. I mitt/vårt sovrum var golvet av slitna, stickiga träplankor och längst bort mot den öppna spisen så fattades det några. Jag kommer bara vagt ihåg tapeterna i lägenheten, men de var ganska intetsägande egentligen. Brun-beiga mönster. I det första minst slitna rummet så var de gula. Vårt sovrum hade ett badrum anslutet, men det såg jag aldrig (konstigt eftersom det brukar vara tydligast i mina drömmar). Till höger om vårt rum fanns det två barnrum. Ett mindre och ett större. All inredning och leksaker fanns kvar. Det stod två sängar i det ena rummet och en säng i det andra. På golvet i det andra så fanns det även en stor leksaksmöbel som såg ut som en rund bardisk nästan. Fast i plast och i ett barns storlek. Den var rosa och hade speglar i sig. Lite 80 tal över den faktiskt. Som när leksaksindustrin verkligen tog fart och föräldrarna började överrösa ungarna med stora och skrymmande plast grejer (sminkbord, köksdelar, strykbrädor, leksaksdammsugare, lekstugor, rutschkanor). Mellan barnrummen och vårt så fanns det en trappa, med svarvade räcken i mörkbrunt trä. Den gick nedåt och jag kunde se att det fanns två våningar till där under. De hörde också till lägenheten, men jag ville inte ha dem. Önskade att de inte fanns och tänkte att de blir nog jobbiga att dammsuga.