Jag tror på ufon. Definitivt ufon.

 

Vad ska man packa? Foliehatt och handuk? Nåja. Det där med handuken är nog bara hitte-på, men det är bäst att vara på den säkra sidan. Kaffe. Har de kaffe? Jag har hört att deras thé ska vara dåligt.  Ett foto på barnen, smycken och en hatt. Kanske en tröja, för rymnden är nog kall. Men jag undrar vilken tidszon de går efter? Lämlarna har redan dragit. 

 

När man drömmer om hus, sägs dessa symbolisera jaget. Jag tror inte att man kan säga något generellt om vad som betyder vad i drömmar. Däremot så tror jag att vissa saker har en starkara symbolisk anknytning än andra. Att "tappa tänder" är t.ex. en dröm som nästan alla har haft.  

 

Jag drömmer väldigt ofta om hus (och toaletter, men det skriver jag om en annan gång). De brukar gå i ungefär samma stil. Gamla och förfallna stora byggnader, i bleka (bleknande) färger och en äldre design. Det förekommer ofta svåra passager och hemliga rum. I bland består dörröppningarna endast av ett litet hål eller lucka i väggen, precis under taket. Husen saknar i regel möbler sånär som på någon enstaka pinal. Det är oftast inga behagliga drömmar, men inte särskilt obehagliga heller.

 

I går kväll så hade jag min senaste. Det här var mitt hus. En skralltig och förfallen, men rätt stor, villa. Säkert minst 3 våningar. Hälften av rummen hade färger från 70-talet och den andra hälften från en tid ännu längre tillbaka. Det fanns en trappa, med ett långt räcke, av gråvitt gammalt och flisigt trä. En del av rummen hade mönstrade brun-gula plastmattor. De hade börjat släppa från golvet och bildat stora bubblor. Efterhand så blev de fler och fler och tillslut var vissa upp emot en halvmeter i både höjd och bredd. Jag var orolig. Orolig för att falla igenom det murkna golvet och orolig för att aldrig kunna bo där.

 

De flesta sover. Några jobbar och några är fortfarande kvar på efterfesten. En del önska att de fick ligga kvar i sina sängar, men var tvugna att släpa sig upp med sina 2,6 morgonpigga barn. Eller ut med hunden. Det är faktiskt mest hundrastare som syns till vid den tiden. Men det är inte om dem jag ska skriva.

 

Det är något speciellt i luften då. Ljuden låter annorlunda, ljuset (mörkret) lyser annorlunda. Allt det där surret som människor sysslar med när de är vakna, har tystnat.

 

Det är kanske inte så konstigt att aktivitetsnivån är som lägst då, och sömnen mest lockande. Kroppen påverkas under den tiden, även för den som är vaken. För länge sedan så hörde jag att de allra flesta människor som dör, de dör vid den tiden. Jag vet inte om det stämmer, eller om det någonsin gjorts någon sådan undersökning, men det verkar rimligt.

Han var så fin, så himla söt. Men ljust lockigt hår under kronan och en stolt leende på läpparna. De är bara 4-5 år och könet är verkligen oväsentligt. I den åldern ska man kunna vara precis vad man vill utan att bli kritiserad och granskad av omgivningen. Jag undrar vad de är rädda för, de där skitnödiga människorna som kryper ur skinnet så fort någon snuddar vid gränsen mellan den kvinnliga och manliga normen? Om vi låter pojkar bära rosa. Då kommer alla människor att förvandlas till könslösa barbidockor, vi kommer inte att kunna reproducera oss och hela människosläktet kommer att dö ut. Puckon.

 

Jag tror inte att det går, eller finns ett behov av, att radera alla olikheter mellan könen. Men det finns ett behov av att minska de skillnader som gör det svårt för män och kvinnor att utvecklas och nå sin fulla potential som människor.

Det måste finnas en orsak bakom att "alla" väljer att klippa sig efter en viss ålder. På äldreboendet så kan jag förstå att det har med skötsel och praktiska skäl att göra. Jag jobbar ju inte själv med äldre, men ändå med en grupp som oftast har korta frisyrer av samma anledning.

 

Men de flesta verkar ju ha fallit för en kort frisyr långt innan de tvångsklipps av "frissan" på boendet. Mode? Är det mer anständigt att vara kortklippt efter 50+?

 

Min mamma är 60+ och hon har långt hår. Hon kommer aldrig att klippa sig kort. Det har hon sagt. Jag tror inte att jag kommer klippa mig heller.  Jag har alltid haft ganska långt. Just nu hatar jag min frisyr. För lite mer än ett halvår så var jag tvungen att klippa av allt till axelhöjd, eftersom de hade blivit för slitet. Nu sitter jag bara och väntar på att det ska sluta vara så jävla fult. Väx!

 

Förövrigt. Vitt hår (när allt pigmenterat hår har försvunnit på äldre) är så himla fint. Jag skulle inte vilja ha det i min ålder. Men på en äldre människa så är det väldigt vackert.

Jag trodde liksom aldrig att jag skulle hamna här. Jag som är så mörkrädd. Ändå sitter jag här, mitt i natten, i en villa "i skogen". Jobbar natt förståss. Ensam. Jag har gjort det i 3 år nu, fast på några olika ställen och inte bara natt.

 

Jag vet inte riktigt hur det gick till. Min utbildning förståss. Den spelar in, relaterar. Men då skulle jag egentligen haft en helt annat position. Jag kommer att hamna där någon gång (ungefär samtidigt som jag har glömt bort allt jag har lärt mig). Då kommer jag att sakna det här. Jag älskar det. Även om jag är mörkrädd. Även om lönen är låg. Även om jag egentligen borde ha en annan tjänst. Det finns så himla mycket bra.

Många tror att tiden tycks gå fortare ju äldre man blir, eftersom man har mer att fylla ut den med. Och kanske för att man alltid önskar att den var lite lite längre (särskilt en halvtimme innan klockan ringer en måndag morgon).

 

Jag tror. Det beror nog på allt det där. Men också på att perspektivet utvidgas. När man är 3 år så är 1 år 1/3 av hela ens liv. När man är 30 år så är 1 år 1/30 och när man är 70 år så är 1 år bara en liten liten 1/70. När man kan se avståndet bakåt så kan nog även tiden framåt verka kortare.