4 år, nästan fem.
I flera år har jag fantiserat om framtiden. Om den dagen då jag har facit, svaren. Då jag vet hur det blev. Om valet var rätt och om det var mitt.
Jag kan inte begära att en enda människa ska förstå vad det är som har varit så svårt. Jag förstår det inte själv alla gånger. Ännu mindre kunnat sätta ord på.
Men jag är nästan där; i framtiden. 4 år tog det, nästan fem.
