En gammal; del 10.

I helgen så gjorde jag ett 12 timmarspass på lördagen och ett 32 timmarspass på söndag till måndag. Alltså över en arbetsvecka (44 h) på 3 dagar. Ibland finns det inget  stopp på hur mycket vi kan arbeta.

 

Men det kan bli lite tokigt under de sista timmarna. Den här gången så skulle jag hämta en kopp kaffe. Jag tog en mugg, hällde vatten i den och stod och stirrade på tills jag kom på vad felet var.

 

..och när man äntligen "släpps ut" igen så har man nästan hunnit glömma att det finns en hel värld där utanför, en normal värld.

 

 

Ville bara säga det.

jag vet inte

vilka av dina lögner

som är sanna

stod det under Eminems navel. Man kan ju undra hur hjärnan prioriterar egentligen. Det var precis när han hade slagit igenom som min bästis hade en poster på den halvnakna grabben. Det minns jag uppenbarligen, men kommer jag ihåg om dröm, drömma och drömmer stavas med ett eller två m? Nä.

 

På tal om. För någon vecka sedan så drömde jag att jag såg en röntgenbild av min hand. Den såg helt rutten ut. Innuti altså. På utsidan var den ok. Riktigt obehagligt.

Sen dess har den där känslan hängt kvar. Tänk om man håller på att ruttna, utan att veta om det? Jag vet, det är en helt sjuk tanke. Men känslan är svår att skaka av sig. 

Jag har aldrig varit en riktigt hängiven fyverkerimotståndare, även om jag vet att det inte är en särskilt trevlig tillställning för djuren. Trots att jag aldrig skulle skjuta några själv, så har jag jag nog tyckt att det är ganska kul att se på.

 

I går var jag dock nykter och la märke till sånt som man inte ser i fyllan och villan. Massor av fåglar flög runt i panik, hade kommit bort från varandra och krockade in i grejer. Kändes lite som den blivande psycopatungen som skrämmer livet ur smådjur, fast helt legitimt.