Tid

Många tror att tiden tycks gå fortare ju äldre man blir, eftersom man har mer att fylla ut den med. Och kanske för att man alltid önskar att den var lite lite längre (särskilt en halvtimme innan klockan ringer en måndag morgon).
 
Jag tror. Det beror nog på allt det där. Men också på att perspektivet utvidgas. När man är 3 år så är 1 år 1/3 av hela ens liv. När man är 30 år så är 1 år 1/30 och när man är 70 år så är 1 år bara en liten liten 1/70. När man kan se avståndet bakåt så kan nog även tiden framåt verka kortare.

Kommentarer
Postat av: Barbro

Tid är relativ.
Jag tycket om din blogg Aino. Fasinerad av duba snå och stora dikter. Din glädje och rytmen i det skrivna ordet.
/barbro som brukar hälsa på hos Karlstad igår.




Svar: Tid är relativ, men samtidigt statisk.
Tack Barbro :) Jag blev väldigt glad över dina kommentarer. Jag känner igen dig från karlstad igår:)
Aino

2013-09-14 @ 15:27:56
URL: http://yellowgrey.wordpress.com
Postat av: barbro

Läser igen, 2 ggr vissa dikter som "Döden" - "Min intuition är trasig" - det är som att läsa om mig själv, stundtals.
Aino skrev - "Det som inte är verkligt, är inte på riktigt. [Eller?]" Vad är overkligt?

Själv upplever jag tid som ett flöde, aldrig statisk.
/med hälsning

Svar: När jag skrev det där så arbetade jag med en manodepressiv och utvecklingsstörd kvinna. Flera gånger om dagen satt hon och vansinnes grät. Jag kunde känna igen mig i allt det där hon var ledsen för, men i hennes liv existerade det inte förutom i hennes huvud. Men ändå, vår sorg var väl lika verklig?
Inte stillastående. Men opåverkbar, konstant, evig.
Aino

2013-09-16 @ 12:36:06
URL: http://yellowgrey.wordpress.com
Postat av: barbro

..."Men ändå, vår sorg var väl lika verklig?"....
Det var den säkerligen, eftersom sorg är personlig. Men jag håller inte med om att sorg/saknad är opåverkbar, konstant, evig som du skriver. Lidande, sårbarhet, känslor kan ändras till neutrum, om man så vill. Det behöver inte betyda att vi blir känslolösa, snarare tvärtom, större medvetenhet med mer medkänsla men människor omkring kallar det för hänsynslöshet.

Svar: Du har rätt. Den är inte evig. Allt har ett slut (förutom tid;) ). Och det är klart att man kan förändra nästan vad som helst, bara man vill. Men jag tror att det är svår om man blivit så beroende av det destruktiva att det tillslut blir normen, målet.
Sen ser jag också alla dessa människor som helt saknar de förmågor (och livssituation) som krävs för att faktiskt förändra något alls.
Aino

2013-09-24 @ 08:49:55
URL: http://yellowgrey.wordpress.com
Postat av: barbro

..."beroende av det destruktiva att det tillslut blir normen, målet."....
I cirka 8 år, förutom några månader, har smärta varit en ständig följeslagare. I en artikel om en tjej som hade otur med 2 bilolyckor sa: till slut så tror man, att man är - smärta. Smärtan är som hammarslag hela tiden i huvudet. Och när jag inte har ont, hammrar det ändå. Paradox! En friskförklaring för min del vore helt i sin ordning.:)

Människor omkring dig som du ser, är nöjda med vad de har. Och så ska förbli. Det är 80 procentarna som egentligen är strävsamma individer som hämtar sin morgontidning och begär inte så mycket av livet och bryr sig föga om förändringar. De sover. Men de är stabila.
Sen finns de individer, som förändras, är dynamiska, kreativa, och på bekostnad av 80 procentarna får de 20 procenten utvecklas men med motstånd i form av moral och sociala frågor.

Läs boken Lila, en studie i moral, av Robert Pirsig.
http://biphome.spray.se/linnea.norlin/recensioner/pirsig.htm

Svar: Fysiska känslor vänjer man sig oftast vid. Avtrubbas. Efter några minuter känner du inte längre kläderna på kroppen eller tofsen i håret. Men inte smärta. Den är jävlig på det sättet. Om kroppen kunde vänja sig vid smärta så skulle dess ursprungliga syfte gå förlorat. Ofta blir det tvärt om, att folk som lider av kronisk smärta blir mer smärtkänsliga.

Lagom jobbigt jobb, lagom god mat och lagom gulliga ungar. Är det allt? Är det det man ska sträva efter för att leva ett lugnt och lyckligt liv. Kanske. Jag är 26 år, men känner mig fortfarande inte vuxen. (Fast ändå ibland som en åldring.)Jag ska kolla upp boken:) Tack för tipset.
Aino

2013-09-25 @ 10:19:23
URL: http://yellowgrey.wordpress.com
Postat av: [email protected]

Oftast tar man saker för givna, att tyg upplevs på ett visst sätt. Lent, mjuk bomull, eller strävt ylletyg.
Men om du låter ditt medvetande dagligen vara aktivt, försvinner inte känsloförnimmelser lika snabbt. Hur känns foten i skon? Hur känns min hand mot metall t.e.x när du öppnar en dörr.

...."Om kroppen kunde vänja sig vid smärta så skulle dess ursprungliga syfte gå förlorat."...
Klurigt:) Sinnet har en bra förmåga, och det är att glömma tidigare svåra smärtor.(tiden före och efter höft-operationen) Konsten att njuta i de perioder då smärtan är ringa, är att gå 1,8 km på 22 min.

Var alltid medveten om din val.
Hur ofta ska du vara medveten. Varje dag.
Är det tungt/ansträngande att vara medveten? Du får en rutin.
Låt dig aldrig - väljas - av andras uppfattningar, bilda din egen. det kallas att vara motsträvig.:)

Själv är jag 58 år.

Svar: Smärta är svår att komma ihåg. Det sägs ju att en kvinna utsöndrar hormoner efter en förlossning som gör minnena av smärtan luddig. Men jag undrar om inte det gäller all smärtupplevelser. Jag har varken klarare eller luddigare minnen av smärtan när mina tvillingar föddes som andra starka smärtupplevelser.


Jag brukar vara medveten. Men vad det gäller val så är det svårt att bestämma själv när inget alternativ är rätt.
Aino

2013-10-09 @ 20:38:26
URL: http://yellowgrey.wordpress.com
Postat av: barbro

Upplevelsen av smärta, sätts ju ofta i samband med vad som hände vid den aktuella tidpunkten. Det kan påverka minnet.

..." Men vad det gäller val så är det svårt att bestämma själv när inget alternativ är rätt."...
Som till exempel. Du talar i gåtor.
/b

Svar: Det är inte meningen att verka mystisk. Jag står inför ett svårt val just nu och min inställning skiftar hela tiden. Mycket beroende på vilka människor som finns runt omkring mig just då. Eller i vilken "livsdel" jag befinner mig i, kanske man ska säga. Det är konstigt för jag brukar forma mitt liv väldigt oberoende av andra. Men här är jag helt vilsen.
Aino

2013-10-11 @ 19:36:39
URL: http://yellowgrey.wordpress.com
Postat av: barbro

Låt ditt val ha tillräcklig med mognad och medvetenhet bakom, framför allt - tid - innan du bestämmer dig.
Sartre, den franska författaren, nämnde, frågar du en präst får du ett svar. Frågar du din mor el. far, mottar du en annan tanke idé eftersom världen består av personliga definitioner som oftast inte är tillräckligt objektiva.
Sätt dig på en stubbe i skogen, och ta emot naturens svar. Månens svar. Yla som en varg, om du så vill.:) Det gjorde jag när jag skilde mig efter 27 år. Från tanke till beslut att skilja mig tog 3 år. Nu lever jag med en annan man.
Det är inte märkligt att vilja veta vilket val som är bäst, bättre eller sämst, från andra, att jämföra sig med vad man kan förlora och vad man kan behålla.
/barbro


Svar: Det har nog gått två år nu. Och jag har egentligen vetat väldigt länge att det bara finns ett alternativ. Men det är som om jag tar satts hela tiden utan att komma någonstans. Jag låter tiden gå. Mina barns pappa och jag gjorde slut när de var 2 år och det var förvånansvärt okomplicerat, jämfört med den här relationen. Undrar om det är jag eller situationen som är annorlunda?
Aino

2013-10-14 @ 09:27:53
URL: http://yellowgrey.wordpress
Postat av: barbro

..."Undrar om det är jag eller situationen som är annorlunda?"...
Vi låter saker förändra oss, eftersom vi alltid har ett val.
Eller som Clarissa Pinkola Estes säger, när dina ben (ditt skelett) ropar, ylar, är det dags att lämna, och gå vidare. Från beslut till handling kan ta tid eftersom du väger för eller emot.

Svar: Och det möjliga mot det omöjliga. Men en människa vill ju helst tro på det enklaste alternativet. Trots att det inte är det förnuftigaste. Det är det som gör det så svårt.
Aino

2013-10-28 @ 09:14:40
URL: http://yellowgrey.wordpress.com
Postat av: barbro

jsg får hela tiden känslan av att du - teoretiskt - vet en hel del. Men - praktiskt - saknar du erfarenhet.
Vidga din medvetenhet för att få större omfång på möjligheterna betyder lär dig se vad det är du behöver? en ros när du fyller år. Bättre sex? Större delaktighet i hushållsarbetet? Ingen av er kan - alltid - veta vad den andre behöver

I en relation är kommunikation det viktigaste som finns.

Svar: Om det hade varit en helt vanlig relation, med normala förutsättningar. Men det är det inte.
Kalla det nedsättning eller ett annorlunda sätt att vara, men vi kommer aldrig att kunna mötas på samma plan. Och det är ingens fel. Hans svårigheter kommer alltid orsaka mig känslomässigt kaos och problem i vardagslivet.

Men samtidigt är han intressant, intelligent och lika magisk och ovanlig som den där fisken. Och jag vet att jag aldrig någonsin kommer att träffa en liknande människa igen.

Det är det som gör det svårt.
Aino

2013-11-11 @ 20:00:46
URL: http://yellowgrey.wordpress.com
Postat av: barbro

Så vad är svårigheter?

Är det en motsatsrelation?

/barbro

Svar: Nej, det är ingen motsatsrelation. Vi är faktiskt väldigt lika, förutom på ett område. Han förstår inte sociala relationer och behöver dem inte heller som andra.
Mig behöver han, men det skulle lika gärna kunna vara någon annan. Det är inte viktigt hurvida jag är ful, fin, rolig, tråkig, intressant eller intelligent, bara jag uppfyller vissa funktioner i hans liv.
Någon som kan hantera hans egenheter, rutiner, vara han språkrör och sällskap.

Du skriver om blommor och sex. Jag skulle kunna få blommor. Men då skulle jag få en varje dag, tills jag säger stopp.
Jag skulle kunna få honom att ligga med mig onsdag, fredag och söndag. Men är jag sugen på en torsdag så är det bara att glömma.
Jag kommer aldrig få något genuint, som inte är inlärt, rutinmässigt eller påkallat och han kommer aldrig intressera sig för mig som person. Jag kommer heller aldrig få ett vanligt vardagsliv där jag inte till viss del är isolerad eller ensamstående - fast vi är två.

Hans största intresse är honom själv och det är svårt att tävla mot. Att vara svartsjuk på...sin partner och sin partner? Och alla andra såklart, eftersom han har ett stort bekräftelsebehov. Det intresserar honom om andra är intresserade av honom, kan man säga.

Men svårast av allt är att han bara bryr sig om konsekvenserna som direkt kopplas till honom. Det gör sanning, lögn, svek och besvikelser väldigt flytande.
Tror han att blå är ett bättre svar än röd så kommer han att svara blå.
Aino

2013-11-16 @ 21:12:01
URL: http://yellowgrey.wordpress.com
Postat av: Barbro

Eftersom ni är *väldigt lika*, så har du med andra ord också ett bekräftelsebehov?
Se relationer som en källa till mental utveckling. Betrakta allt som gör dig sårbar, till källa för styrka, när du väl kan - se - din egen sårbarhet. Allt som triggar dig, till vrede el. sorgsenhet använd det som ett sätt/en metod att *se dig själv i spegeln*. Varför känner jag mig känslomässigt sårad?
Jo därför att...
Har du nämnt till din partner om din känsla för snö? Om fisken?
Isåfall, blev du nonchalerad?
/barbro

Svar: Som sagt så är vi inte lika på alla områden. Men jo, på den punkten är vi nog det. Jag har kanske t.o.m ett ännu större bekräftelsebehov.
Ja, det har jag berättat. Jag berättar det mesta för honom. Men han har väldigt dåligt minne så han har nog redan glömt det. Inte blir jag nonchalerad precis. Det är mer så att han inte har något eget intresse för andra. Ställer nästan aldrig frågor och som den här bloggen t.ex. Han har haft adressen enda från början, och även den bloggen jag drev innan dess. Men han skulle aldrig gå in på eget initiativ. Det är inte sån han är. Han ser inte poängen.
Aino

2013-12-09 @ 12:22:06
URL: http://yellowgrey.wordpress.com

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0