Att forma

I lördags fick jag ett ryck. Tog semester (jag tar aldrig spontan semester) och åkte till min hemort. Sedan till mina föräldrar och tillbaka igen genom en annan plats av mitt förflutna.

Jag vet inte riktigt vad jag känner inför de här platserna. Förutom att det känns som om mina ögon håller på att ploppa ut när jag försöker ta in så mycket synintryck som möjligt. Området där jag bodde ser ut som om det har krympt. Fabriken är borta, men bara till hälften. Det finns tre pizzerior i stället för en. Kiosken har slagit igen - den som höll alla elever med rastgodis. Vårdcentralen är något annat. 

Jag trodde nog att det var illa under den tiden jag bodde där (de ännu mindre närköpen försvann, posten flyttades, hyreshus revs etc..) men det tog inte slut.

Ändå, är jag väldigt nöjd med min uppväxt. Kanske inte riktigt som andras och det fanns tillfällen då det kunde gått riktigt illa. Men det gjorde det inte. 

Något annat som slog mig var att det som inte har avvecklats på alla de här mindre orterna är kyrkan. Även om verksamheten säkert har minskat kraftigt, så finns de ändå kvar och igång. Skulle faktisk kännas lite surrealistiskt att prata om att lägga ner en kyrka, så som man pratar om att slå igen en skola. Även om det senare såklart ligger mig varmare om hjärtat.

Trevlig Påsk, Aino!

Visst är det välan coolt med egen bil och körkort, för då kan du dra iväg på spontana semestrar.

Hur går det med fisken, i floden?

Jarå, påsken va okey.

...."
Vet du vart Karlstad igår har tagit vägen?"...
1. Karlstad igår kanske har rest iväg, långt bort.
2. Karlstad igår, kanske har en pajad dator.
3. Han kanske inte har någon lust att blogga?
4. Det visar sig med tiden vart han är.
5. Vi få kontakta honom genom mail eller dylikt och fråga solen i karstad vad som hänt.

trevlig helt aino.