När vi såg solnedgången från toppen av låktatjokko

 
var det plötsligt väldigt oväsentligt
att vi hade en mils vandring tillbaka

 
med bara månen som sällskap
i det dunkla fjällandskapet
 
 
och det var tydligt
vart alla sagor och sägner
om varelser i bergen
började

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0