verkar ju klara av
det här med livet.

Varför inte jag?


Ibland öskar jag att jag vore dummare. Mer elementär. Att jag inte såg de små små tingen; eller det magiska i en del människor. Och framför allt, att jag kunde glömma nyanserna i en del ord.

Jag ska aldrig, aldrig någonsin, bli så beroende av en annan människas sätt att vara igen.